Tjoho! Blank Spot Project har i veckan nominerats till Stora Journalistpriset i kategorin Årets förnyare. Och nomineringen lyder: ”För att de med passion för utrikesjournalistiken startat en digital folkrörelse med målet att sprida ljus över världens blinda fläckar.”
Efter nomineringen har vi fått många frågor om det där med en digital folkrörelse. Mitt svar på den frågan ger också svaret på mitt engagemang i Blank Spot Project.
Förlorad match mot de söta kattklippen?
Under de sista åren har jag ofta varit bekymrad över den extremt stukade journalistkår jag mött i mitt arbete som digital strateg. Visst den här allomvetande journalisten på sin piedestal har nog ofta också mått bra av att behöva omvärdera sin roll. Men det är sorgligt hur internet i stort för många journalister ofta skapat mer av en förlamning än en genuin lust att utforska de nya möjligheter som finns. Minsta lilla forskning som verifierat en negativ utveckling kopplat till nätet har ofta tagits som helhetssanningar. Termer som nyhetsundvikare och digitala ekokammare har blivit bevis för att det är kört, istället för att se hur just dessa begrepp ställer än större krav och efterfrågan på journalistik.
Det faktum att söta kattklipp får miljarder visningar är något slags ultimat bild av hur illa ställt det är med läsarna. Under kurserna får jag nästan varje gång en fråga på temat ”hur ska vi klara fajten mot de söta kattklippen? Människor vill ju ändå bara ha underhållning”. De negativa delarna av nätuvecklingen verkar tas som inteckning för att slippa utvecklas, som en slags skyddsmantel.
Det är djupt oroande för hur den osäkra situationen som uppstår av att affärsmodellen för journalistik är i kris skapar en så stor vilsenhet runt tron på själva kärnan i det journalistiska uppdraget. Innehållet och det journalistiska hantverket tappas helt bort. Om jag under en kurs visar virala fejkklipp som publiceras i traditionella medier säger alltid någon ”det är cheferna som säger att det är så bråttom”. Snabbhet är ju inte längre den unika fördelen traditionella medier har, det är det journalistiska hantverket såsom t.ex. källkritik och de många perspektiven som måste prioriteras mer än något annat. Det är det här som är vägen tillbaks till läsarna. Att vara den som kan ge de många perspektiven och en hjälpande hand i ett mycket fragmentiserat medielandskap. Journalistiken måste på allvar fundera över hur man kan hejda en utveckling av att Flashback ses som det enda forum där man upplever att sanningen finns. Tiden att analysera nya former av medielogik och förståelse för vad som händer om medier anpassar sig till den behövs prioriteras.
Så med detta som bas har det varit en fröjd att få arbeta med redaktionen för Blank Spot Project och se hur den uppkopplade världsmedborgarens behov av många perspektiv kan möta journalistiken och dess förmåga att ge just det. Både Martin Schibbye och Nils Resare är ju exempel på journalister som med stor nyfikenhet sett på det förändrade medielandskapet och de nya möjligheter det skapar att nå ut med viktiga berättelser om vår samtid. Tillsammans med läsarna har vi de senaste sex månaderna utforskat hur en digital folkrörelse för journalistik kan byggas. Vi väljer alltså att se läsarna som medlemmar. Vi har valt det ordet för att uttrycka en närhet och cementera att vi gör det här ”tillsammans med er”. Inte bara genom intäktsmodellen utan för en relation där journalisten lika mycket är en samtalsledare som reporter.
Men oj vad vi funderar runt detta dagligdags.
Mossigt med medlemmar och folkrörelse?
Medlem är ett ord som för några kan väcka positiva tankar om en ömsesidig relation och gemenskap. Men det kan också skrämma, minns ännu en av medlemmarna på ett av våra första möten som undrade ”oj… medlem vad vill ni jag ska göra?”. Det kan lika gärna uppfattas som något som ställer krav. Eller så kan ordet ha reducerats till noll. Där du vid varje köp på Åhléns eller Clas Ohlson också får frågan ”Är du medlem?”.
Ordet folkrörelse kan ju också det föra tankarna till något mossigt och dessutom för många präglas av en stark vänsteraura. Så även det ordvalet ger oss en chans att förklara. Varje begrepp vi väljer blir en del i vår storytelling om Blank Spot Project. Vår berättelse ger människor en chans att fundera över om det matchar deras behov. Vi har ju tack vare de 2 500 som stöttat vår idé från början redan lagt en grund till den här folkrörelsen för journalistik. Nu kan vi tillsammans med medlemmarna bygga den. Vi siktar på 10 000 medlemmar om tre år och här kan du höra några medlemmars röster om vad Blank Spot Project är.
Det finns en mängd föreställningar om vad en folkrörelse är och den definition jag själv använder som utgångspunkt är denna
”En social rörelse är ett slags organiserat (i lösa nätverk, grupper eller organisationer) kollektivt handlande, vars aktörer delar vissa grundläggande föreställningar om omvärlden, känner solidaritet med varandra och befinner sig i konflikt med det etablerade systemet inom det område där de verkar och framför sina protester. För att räkna som social rörelse krävs att protesthandlingarna och den kollektiva identiteten som rörelsen etablerar uppvisar en viss varaktighet över tid.” Ur Rörelseforskningens historia och perspektiv, Åsa Wettergren och Andrew Jamison
”Hej igen! Tänkte fortsätta lite på tidigare tema, eftersom det är kul att höra hur ni tänker. En av dessa dagar intervjuade vi en man….
//…//
Men. För oss som journalister känns det alltid som ett misslyckande att inte ha ett ansikte, ett namn på den som berättar. Vi har fått lära oss att våra läsare/lyssnare/tittare behöver det för att kunna identifiera sig med människan där bakom.
Hur ser ni på det här? Hur viktigt är det med namn och/eller (ansikts)bild på personen i en text, för att ni ska känna att det denne berättar är angeläget?”
Vi vill genom folkrörelsereferensen bygga en relation men ser det inte nödvändigt att det görs i en traditionell organisationsform i första skedet. Begreppet folkrörelse har genom nätet fått helt nya former och referenser för människor. Vi vill alltså med folkrörelsereferensen addera det bästa ur de nya formerna av gräsrotsrörelser som växer fram idag och den långa folkrörelsetradition som finns i Sverige. Och vår framgång här kommer alltid ligga i vår förmåga att visa vad vi vill. Den tydligheten är det centrala och öppnar för möjligheten att dela vår vision och bli en betalande och medskapande medlem. Inte för att läsa innehållet utan för att vara en del av vår rörelse som visar att priset kommer bli för högt om vi inte har oberoende kvalitetsjournalistik. Det sista var ett citat taget från en medlem på frågan om varför man stöttat oss. Låt oss påminna oss om det i en tid då vi verkar tro att nätet i sig är överordnat allt. Nej det är det inte, men oj vad det skapar nya möjligheter för journalistiken att bevisa sitt värde.
Vill du följa med på middagen till Stora Journalistpriset?
Så ett stort tack till de som nominerat oss och till juryn som gett oss den här stora äran. Och främst ett stort tack till er medlemmar. Och nu till det roliga. Till festen den 19 november får vi nominerade bjuda med en person. Jag vill förstås gärna ta med en medlem. Oavsett om vi vinner eller ej så är det en otrolig kväll som hyllar kvalitetsjournalistik. Alla nominerade ger helt fantastiska bevis på det. Så är du medlem skriv här i kommentarsfältet om varför du blev medlem så drar jag en vinnare. Slumpen får avgöra men du som ger din motivering, men missar middagen, kommer få en annan unik möjlighet att träffa oss i december.
Och tänk på att din motivering kommer vara det allra, allra bästa sättet att inspirera fler att gå med. För utan er som tror på vår idé och vill bygga den här folkrörelsen finns vi ju inte. Vi testar en hypotes om att man vill betala för oberoende kvalitetsjournalistik. Bollen är med andra ord helt i era händer.
/Brit
Du kan läsa mer om vår affärsmodell här eller våra 12 riktlinjer där #3 är medskapande medlemmar.
